Jakten – på ett svar

Elisabeth Marmorstein

, 

Erik Wiman

Statsrådet som försvann.

Det låter som en roman i Bo Balderssons svit av pussel­deckare från 1970-­talet.

Men det här är den sanna historien om hur ­Sveriges arbets­marknads­minister på ett halvt dygn raderades ur regeringen och försvann till följd av en fråga:

Har du köpt sex?

Det är också ­berättelsen om hur ­Aftonbladets scoop slog tillbaka och ­opinionen ställde sig på den ankla­gade ministerns sida.

Det finns många sätt att börja skriva det som nu ska skrivas. Historiska scener att välja mellan. Alla är de utmärkta dramaturgiska språngbrädor.

Det enklaste vore kanske att börja från början. När Aftonbladets reporter Mattias Carlsson tar emot tipset från en kvinna som säger att hon sålt sex till en känd svensk man. Med tanke på följderna är det ju onekligen politisk historia som skrivs där och då.

En annan öppning skulle kunna vara när Sven Otto Littorin med tårar i ögonen meddelar sin avgång inför en häpen majoritet av Sveriges politiska reportrar.

Men från den där presskonferensen backar vi ett halvt dygn och hamnar i stället på ett hotellrum i Visby.

Det är sent på kvällen den 6 juli 2010 och där på hotellrummet förenas två av Sveriges mäktigaste män i en kram.

En av dem gråter.

Utanför pågår Almedalsveckan för fullt. En dygnet runt-öppen karusell för politiker, journalister, pr-folk, fackförbund och lobbyister. Det är dag tre och de stora rubrikerna har än så länge uteblivit.

De två männen är smärtsamt medvetna om att allt kommer att ta en helt ny vändning i morgon bitti.

Den ena är huvudpersonen själv, Sven Otto Littorin. Den andre är statssekreteraren Hans Gustaf Wessberg, oftast kallad HG. Fredrik Reinfeldts närmaste man och regeringens främsta krishanterare – känd för sina hårda nypor.

Han har just avslutat ett långt korsförhör med den avgående arbetsmarknadsministern för att få svar på samma fråga som Aftonbladet har ställt några timmar tidigare.

Har du någon gång betalat för sex?

Sven Otto Littorin har nekat igen och igen och igen.

Enligt flera källor har han gråtit sig igenom timmarna som gått sedan han träffade Aftonbladets reporter Mattias Carlsson på flygplatsen.

Oavsett vad som är sant eller falskt i sexköps historien är det en högst mänsklig reaktion. Sven Otto Littorin har fattat beslutet att avgå som Sveriges arbetsmarknadsminister mitt i brinnande valrörelse. Han har mått dåligt under en lång tid och sökt hjälp för att komma ur sina depressioner.

Droppen kommer med Aftonbladets fråga. Bägaren är full för ministern.

När HG Wessberg har pratat färdigt med Sven Otto Littorin ger han honom en kram och lämnar honom ensam med sina tankar.

Klockan är 23.40 när Wessberg ringer regeringens kriskansli som i sin tur kontaktar svenska flygvapnet och beställer en brådskande flygning med regeringsplanet.

Direkt efter morgondagens presskonferens ska det lyfta från Visby flygplats och Sven Otto Littorin, 44, ska lämna politiken för alltid.

Planet har knappt hunnit landa i Stockholm förrän Sven Otto Littorin är bokstavligen utraderad från regeringen. Hans namn är redan samma eftermiddag borta från alla regeringens hemsidor.

– Jag fick ett utlägg av Anette Holmqvist. Hon var biträdande nyhetschef då och undrade om jag kunde kolla på det här tipset, säger Mattias Carlsson.

Aftonbladet har en inkorg som varje dag fylls med hundratals nyhetstips.

Just det här mejlet var från en kvinna i 30-årsåldern. Under våren hade hon med stort intresse följt skandalen kring polischefen Göran Lindberg som dömdes för grova sexbrott.

Kvinnan skrev att hon själv hade sålt sex under en period av sitt liv och att flera av hennes kunder var män med maktpositioner i samhället.

Bland annat en känd svensk politiker.

”Den senaste tidens rapportering kring Göran Lindberg och hans sexäventyr har gjort mig väldigt påverkad. Jag har tidigare sålt sex ... när jag studerade. Jag var vad man i de kretsarna kallar för en betalflicka som hittade kunder på nätet. Det var mer som dejtande, men man fick pengar för det. Det var ett par år sedan. De män som valde att köpa sex av mig hade bra jobb och familjer. Många högt uppsatta.

Det som har legat och stört mig mest är ett besök jag fick från en man. På samma sätt som Göran Lindberg måste den mannen ha en avancerad dubbelnatur ...”

– Det var ett tips i mängden, men det stack ändå ut på så sätt att det var ganska lågmält. Falska tips, du vet skrävlare, hade aldrig varit nyanserade nog att tona ner. Jag kände att hon hade någonting hon verkligen ville berätta, säger Mattias Carlsson.

Han svarade direkt på kvinnans mejl och under dagen fortsatte de att mejla fram och tillbaka till varandra.

– Till slut hade jag byggt upp ett förtroende så att hon gick med på att träffas.

Fortfarande visste han inte vilken politiker det var Anna talade om.

– Men jag började nog ana. Det fanns delar i det hon sa om att han legat i skilsmässa när deras möte ägt rum som gjorde att jag började fundera på Littorin.

 

Klockan 16.30 dagen efter, söndagen den 27 juni, träffade Mattias Carlsson Anna för första gången. De sågs i Stockholm.

– Hon gav ett väldigt trovärdigt intryck. Det var liksom inte för mycket och inte för lite. Det fanns minnesluckor i hennes berättelse som bara kändes naturliga eftersom det hade gått flera år.

Efter intervjun skjutsade Mattias Carlsson hem Anna till hennes bostad och fick då med sig den dator hon använt under tiden hon sålde sex. Datorn hade gått sönder strax efter det påstådda mötet med Sven Otto Littorin och hon hade inte använt den sedan dess.

– Det var liksom som en tidsmaskin från det året. Ingenting hade rörts i den, säger Mattias Carlsson.

När han började gå igenom laptopen hittade han Annas inloggningsuppgifter till den mejladress hon använt när hon sålde sex. Mattias Carlsson loggade in och kom åt hela mejlhistoriken.

– Där fanns den här kontakten med en man som kallade sig Peter och PA och ytterligare ett smeknamn.

I kontaktinformationen fanns det också angivet ett telefonnummer som sedermera visade sig gå till Sven Otto Littorin. Det tillhörde numera en förskola, men där sa man att det tidigare hade tillhört ministern.

Men där tog det stopp.

Det påstådda sexköpet skulle ha ägt rum för flera år sedan och det fanns inte några nya spår att gå vidare på.

Att Littorins telefonnummer fanns i mejltrafiken mellan Anna och honom styrkte förvisso Annas berättelse avsevärt. Men det bevisade inte sexköp i sig.

– Det är klart att jag önskade att jag hade kunnat presentera en starkare bevisning före en konfrontation, men jag kom helt enkelt inte vidare. Dessutom skulle jag gå på semester och kände att jag ville få saken ur världen.

Även om Mattias själv trodde starkt på sin story kände han ingen riktig entusiasm från cheferna på Aftonbladet.

– Du vet, de sa att de tyckte att det var bra att jag höll på med det där, men alla såg det som ett långskott. Lite, typ ... ja, ja gräv vidare du.

Aftonbladets ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin:

– Det där var ju Mattias solospel lite grann. I efterhand kan jag tycka att det var synd att den inte var mer förankrad. Då kanske vi hade varit bättre rustade för det som skulle komma.

Men det var Lena Mellins beslut att Mattias ändå skulle åka till Almedalen för att möta Littorin.

– Ja, vi kom överens om det. Almedalen är en bra plats eftersom det är lätt att springa på folk där. Om vi hade ringt och bokat en tid i just det här ärendet så är väl risken ganska stor att vi överhuvudtaget inte fått träffa Littorin.

 

Klockan 16.05 den 6 juli landade Littorin på Visby flygplats med sin pressekreterare Agnes Palinski. Tillsammans strosade de ut i ankomsthallen.

Mattias Carlsson såg dem på avstånd och stålsatte sig.

Det var en minst sagt tuff konfrontation han skulle genomföra. Med sig hade han fyra färgkopior av den bild Anna använt i sin sexannons.

– Jag hade kommit överens med henne om att bara Sven Otto Littorin skulle få se bilderna. Ingen annan. Inte ens pressekreteraren.

Men under de kommande minuterna blir ingenting som Mattias Carlsson hade förväntat sig.

Det är en till synes mycket glad minister som möter Aftonbladets team på flygplatsen, att möta journalister är ingenting Littorin tycker är obehagligt. De reportrar som är intervjuade för den här artikeln är överens om att Littorin är en trevlig politiker. Lättsam och rolig. En glad gamäng.

Samma kväll ska Littorin vara gäst-dj på tidningen Dagens Medias mingel.

När Mattias Carlsson presenterar sig får han ett mycket vänligt hej tillbaka.

– Det var fullt med folk på terminalen och jag behövde ha ett lite lugnt utrymme för att kunna ställa mina frågor.

Mattias Carlsson frågar om de kan gå undan lite eftersom han har några frågor som kanske är enklare att svara på i lugn och ro.

Men pressekreteraren Agnes Palinski vill inte gå med på att hennes chef försvinner i väg med någon reporter.

– Du får ställa dina frågor här och nu.

– Jag hade inget att välja på. Det fick bära eller brista, säger Mattias Carlsson ett år senare.

Sven Otto Littorins reaktion när Mattias säger att det finns en kvinna som påstår att hon sålt sex till ministern är ett utdraget ”näe”.

När Aftonbladets chefredaktör Jan Helin får frågan om inte Littorins första svar är att betrakta som en dementi svarar han ”absolut inte.”

– Det förstår vem som helst som kan något om mänskligt beteende att när man oväntat konfronteras med något obehagligt är en sådan reaktion naturlig. Mattias hann ju inte ens förklara vad vi hade för uppgifter. Det var ingen dementi. Men det var naturligtvis inte heller någon bekräftelse. Därför avstod vi från att publicera och beslutade att fortsätta att söka honom, säger Jan Helin.

Inte heller Mattias Carlsson uppfattade det som att Sven Otto Littorin dementerade uppgifterna.

Han fortsätter att ställa sina frågor och nu kommer det inte något mer nej från ministern. I stället gör han allt han kan för att fly undan Aftonbladet. Först vänder han om och går tillbaka in i terminalen och sedan ut igen mot en väntande taxi.

– Det var ett irrationellt beteende. Han verkade plötsligt helt vilsen, säger Mattias Carlsson, som hela tiden följde efter ministern.

Fotografen Urban Andersson filmade den turbulenta minuten när Littorin gång på gång får frågan:

– Men har du köpte sex eller inte. Det är väl bara att svara?

Det Sven Otto Littorin hinner få ur sig innan han slutligen lyckas fly in i en taxi är:

– Sådana frågor kommenterar jag inte.

– Nu får du ge dig.

– Nu räcker det.

– Nu får du lägga av.

Mattias Carlsson försöker på alla sätt.

– Har du köpt sex eller inte? Du kan väl svara på frågan?

 

Ett år senare drar han sig till minnes hur han noterade Littorins reaktion och hur han fick upp pulsen av ministerns märkliga agerande.

– Jag kan väl erkänna att jag fick lite vittring. Jag menar frågan är ju väldigt enkel och det var obegripligt att han inte bara svarade rakt. Vem som helst som ställs inför en sådan uppgift gör ju allt för att rentvå sig om det inte är så att det är sant.

När Littorin försvunnit i taxi mot Visby glömde Mattias Carlsson att stänga av sin bandspelare. På inspelningen hörs det hur han flera gånger upprepar Littorins svar för fotografen Urban Andersson.

– Fan, vi hänger på, säger han sedan.

De springer till sin bil på parkeringsplatsen och kör mot Visby. De kommer fram lagom för att se hur Littorin kastar sig ut ur taxin och springer in på hotellet.

– Det var som om han öppnade dörren nästan i farten. Sedan tog han fyra eller fem jättekliv in på hotellet och försvann. Vi hade ingen chans att hänga på.

Kvar i foajen står Mattias Carlsson och Urban Andersson och undrar vad det var som hände egentligen.

– Allting var helt oförklarligt så vi bara sitter där och andas ut och kan egentligen inte göra så jäkla mycket.

– Då såg vi hur en massa Expressenfolk strök omkring där utanför och först fick jag lite panik över att de visste vad som var på gång, men det förstod jag att de inte kunde göra.

Samtidigt börjar det ringa i Mattias Carlssons telefon. Det är Littorins pressekreterare Agnes Palinski som ringer.

– Jag vill i det läget inte prata med henne innan jag pratat med Lena Mellin. Dessutom hade min sladd till bandspelaren gått sönder och jag ville absolut inte prata med någon utan att kunna spela in samtalet.

Till slut får Mattias Carlsson tag på en sladd och svarar. Agnes Palinski säger att Sven Otto Littorin har sagt till henne att han aldrig har betalat för sex. Men Aftonbladet får inte prata med ministern själv. I stället vill Agnes Palinski veta vad det finns för bevis.

– Ni måste presentera vad ni har för bevisning så att vi vet vad vi ska bemöta, säger hon.

– Jag försöker förklara att det inte spelar någon roll vad vi har för bevis. Hans svar på frågan måste ju ändå vara det samma. Har han köpt sex eller har han inte köpt sex? Jag har en rad följdfrågor som jag vill ställa direkt till honom, inte via hans pressekreterare.

 

Hela Aftonbladets nyhetsarbete i denna historia inriktas nu på att få en intervju med Sven Otto Littorin för att kunna lägga fram vad tidningen har för uppgifter och få svar på frågan. Det kommer aldrig att ske. I stället vidtar nu en febril aktivitet i statsrådsberedningen för att ta reda på vad Aftonbladet vet, men ändå undvika en intervjusituation. Frågan om Littorin blir blixtsnabbt ett ärende för statsministern. En signal som för Aftonbladet stärker allvaret i uppgifterna.

Lena Mellin får påtryckningar från statsministerns presschef Roberta Ale nius.

– Jag var extremt stressad, för jag skulle vara med i TV 4:s dagliga debatt. Klockan 18 skulle jag vara i sminket och då ringer Roberta Alenius och säger att vi måste prata.

Lena Mellin förklarar att hon inte har tid, men Roberta Alenius ger inte upp. Plötsligt kliver statsministerns presschef rakt in i sminkrummet där Lena Mellin sitter.

– Jag sa att ”snälla Roberta, vi kan ju inte prata här”, berättar Lena Mellin.

Hon drar sig till minnes att det blev ganska konstig stämning där inne på TV 4.

– Alla såg ju att det var någonting som inte var het okej mellan mig och Roberta.

Till sist går de ut tillsammans för att kunna tala ostört. Enligt Lena Mellin försökte Roberta Alenius få en garanti för att Aftonbladet inte skulle publicera uppgifterna om det påstådda sexköpet.

– Jag sa som det var, att det bestämmer ju inte hon. Aftonbladet fattar sina egna publiceringsbeslut.

Även till Roberta Alenius hade Littorin nu sagt att han aldrig har köpt sex. Liksom Agnes Palinski försöker hon nu att ta reda på vad Aftonbladet har för bevis.

– Men det är något vi självklart bara vill ta med Sven Otto Littorin själv. Detta är ju inte en fråga som lämpar sig för kommunikation via mellanhänder.

Vid midnatt ringer Roberta Alenius igen och säger att Sven Otto Littorin kommer att prata följande dag.

Lena Mellin uppfattade det som att Aftonbladet blev lovad en intervju med arbetsmarknadsministern.

– Det var så jag uppfattade det. Hennes ord var att han skulle prata i morgon bitti.

Aftonbladet publicerar inte en rad om det påstådda sexköpet i tidningen nästa dag. Någon intervju blir det inte. I stället kallar Littorin till presskonferens på morgonen och meddelar sin avgång.

 

Trots Annas detaljerade beskrivning och trots att hon hade Sven Otto Littorins telefonnummer i sin dator är det ingen av de personer i Littorins närhet vi har talat med som tror att han har köpt sex. Flera av dem har ställt frågan rakt ut till honom, men han har fortsatt att neka.

– Jag trodde på honom då och jag tror på honom nu, säger en källa.

Däremot ger de bilden av att Sven Otto Littorin en period efter skilsmässan levde ett utsvävande liv och inledde relationer med flera kvinnor.

Enligt säkra källor ska han ha fått redogöra ingående för sina affärer under kvällen på Wisby hotell. Förhören beskrivs som stenhårda. Främst det som H G Wessberg höll i. Flera gånger fick Littorin frågan rakt ut.

Har du köpt sex?

När han svarade nej frågades han i stället ut om han kan ha gjort något annat dumt som kan ha missförståtts. Kan han ha glömt pengar på någons nattygsbord?

– Det var en hård utfrågning, gränsande till skoningslös, men han fortsatte neka, säger en källa.

Men om han skulle vara oskyldig, varför i hela fridens namn skulle han då avgå som minister?

– Att han inte orkade mer. Han orkade inte med den enorma uppförsbacke det är att slå sig tillbaka till ett normalt liv efter sådana anklagelser från en så stor och seriös och välrenommerad tidning, för det är ni i er politikbevakning. Ovanpå allt annat han hade gått igenom, säger en källa.

Själv greppade Littorin efter halmstrået att Aftonbladet inte skulle publicera om han avgick och försvann.

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin har svårt att förstå det resonemanget.

– Någonstans här blir Littorins agerande obegripligt för oss. Varför pratade han inte bara med oss och gav en klar och tydlig dementi om detta inte var sant? Jag köper inte kritiken att det är omöjligt att få rätt mot en kvällstidning. Detta var ju inte ens publicerat. Historien är inte direkt full av exempel där vi publicerat upp gifter om sexköp mot ministerns nekande. Det enda jag kan påminna mig är den historiska Geijeraffären i Dagens Nyheter. Lägg till det att folk i allmänhet förhåller sig skeptiska till rubriker i kvällspress.

 

I sina försök att rentvå sig för sina kollegor ska Littorin ha spekulerat kring om det var någon av de kvinnor han träffat som nu försökte sätta dit honom.

– Men han sa själv att han tyckte att det var långsökt, säger en källa.

Två personer som vi talat med säger att Sven Otto Littorin under kvällen i Visby ska ha erkänt att han hade sexchattat på nätet. Men i det extremt stressade läget var det ingen som var särskilt intresserad av sådana ”småsaker”.

Det är anmärkningsvärda nya uppgifter. För ministrar är exponeringen som sexchattar kan innebära en mardröm ur säkerhetssynpunkt. Dessutom innebär Littorins medgivande av sexchattar att statsministerns närmsta krets nu är medveten om att bakgrunden till hans avgång knappast handlar om plötsligt uppkomna familjeskäl. Ändå är det den version Littorin ska ge på presskonferensen och den förklaring som statsministern ska säga till media att han tror på.

Sven Otto Littorin var en av Reinfeldts närmaste män. Han hade varit partisekreterare och en av dem som varit med och byggt de Nya moderaterna. Han befann sig dessutom mitt i en valrörelse. Det är rimligt att tänka sig att Littorin var förbannad på Aftonbladet.

– Nej, jag tror egentligen inte han var det. Han var för nednött. Han var stressad över konfrontationen men for inte ut mot er alls, inte ett dugg, säger person som känner Littorin.

Samma person uppger att arbetsmarknadsministern hade befunnit sig på ett sluttande plan i flera månader före dagen Mattias Carlsson väntade på honom på Visby flygplats.

– Han hade två kontroverser i kammaren och en när han bara lämnade allt mitt i. Det var dels hans vårdnadstvist, dels hans område. Arbetsmarknadspolitiken var slitsam från hösten 2006. Den person ni ville intervjua på Visby flygplats var rejält nedsliten. Han hade inte mycket marginaler kvar. Det var därför han överreagerade och avgick, berättar en person med insyn i statsrådsberedningen.

Enligt flera källor var det Sven Otto Littorins eget beslut att han skulle hoppa av. Men det var å andra sidan ingen som försökte övertala honom att stanna. Trots att det bara var två månader kvar till valet när en avgång på grund av utmattning hade kunnat hanteras betydligt snyggare.

– Om han nu var oskyldig tyckte jag att det var onödigt, men det var hans eget beslut och det fick vi respektera, uppger en källa.

 

Tidigt på morgonen den 7 juli ringer Roberta Alenius till Lena Mellin. Hon är kortfattad och meddelar att Sven Otto Littorin avgår som arbetsmarknadsminister och att han kommer att hålla en presskonferens.

– Vi fattade att det hade med våra frågor att göra, men vi blev väldigt överraskade eftersom vi hade väntat oss att få en intervju med honom.

Förvåningen blir inte mindre när Littorin tar till orda. Med sprucken röst förklarar han att han av Fredrik Reinfeldt begärt att entledigas från sin statsrådstjänst.

Som skäl anger han medias förföljelse av honom och hans familj.

– Han använde sina barn för att skydda sig själv. Det var en lögn, säger Lena Mellin.

Att han skulle hålla en presskonferens var ett krav från regeringen.

– Det var hans idé att hänvisa till familjeskäl. Jag tycker det var rätt att inte bara ni fick den nyheten, han var tvungen att hålla en presskonferens. Skälen får stå för honom, men ett statsråd som avgår ska ha en presskonferens. Han var också tvungen att ha den där eftersom alla politiska journalister var i Visby, säger en källa.

Skälen då, tänkte ni inte att de kunde upp fattas som märkliga som grund för avgång?

– Nej, det går inte att recensera sådant. Han var i chock.

När Sven Otto Littorin pratat klart lämnade han snabbt presskonferensen. Det gavs aldrig någon möjlighet att ställa frågor.

Om Aftonbadets team på plats hade varit snopna av ministerns reaktioner dagen innan, var det ingenting mot häpen heten efter presskonferensen.

– Jag satt på första raden och försökte möta hans blick men han tittade bara antingen rakt fram eller ner i sina papper. Däremot tittade Agnes Palinski på mig vid något tillfälle. Jag tyckte synd om henne. Hon tvingades ju också att sluta, säger Mattias Carlsson.

På Aftonbladet utbröt nu en febril aktivitet. Det var nödvändigt att göra en extra upplaga med nyheten om att Sven Otto Littorin hade avgått.

– Men i det läget kunde vi inte skriva någonting om vad vi visste. Vi blev fixerade vid att vi måste ha en kommentar från honom själv, säger Lena Mellin.

Mattias Carlsson och Urban Andersson panikkörde till Visby flygplats för att åka hem till Stockholm.

– Urban hade inte ens sin legitimation med sig. Han bara skrek till personalen i gaten: ”Jag känner Pigge Werkelin, släpp på mig”, säger Mattias Carlsson och skrattar åt minnet.

Samtidigt, hemma i Stockholm, skickades undertecknad (Erik Wiman) till Bromma flygplats tillsammans med fotografen Per-Olof Sännås med uppdraget att ta rygg på ministern så fort han landat och för allt i världen inte släppa honom i sikte.

Det var dömt att misslyckas.

När regeringsplanet tog mark taxade det direkt bort till en specialhangar. Där satte sig Littorin i en svart Säpobil som körde i hög fart till regeringskansliets garage.

Sedan var han borta. Och förblev så.

– Han åkte till regeringskansliet och lämnade in en skriftlig entledigande ansökan som stämplades in. Sedan fick han lite hjälp att lämna kvarteret Rosenbad på ett sätt som gjorde att ni inte skulle kunna följa efter honom. Sedan upphörde allt understöd från vår sida för då var han inte statsråd längre, säger en källa inom regeringskansliet.

 

På Aftonbladet fattades nu beslutet som både Lena Mellin och Jan Helin ångrar i efterhand. De bestämde att till morgondagens tidning skulle man berätta de verkliga skälen till Littorins avgång, men ändå inte säga hela sanningen.

– Det blev en kompromiss där vi skrev att han avgått på grund av våra frågor om ett brott, men vi skrev inte vilket brott det rörde sig om. Det var en dålig publicering. Självklart borde vi ha publicerat vad vi hade omedelbart. Men vi hade fastnat i att vi inte kan publicera sådana uppgifter utan att han får bemöta dem och det tyckte vi verkligen inte att han gjort. Men detta snurrar till vår publicering, säger Jan Helin.

Aftonbladets förstasida dagen efter avgången löd: ”Aftonbladets frågor om påstådda brottet fick Littorin att avgå”.

Lena Mellin:

– Vi målade in oss i ett hörn. Vi hade sagt A men inte B, men förr eller senare var vi tvungna att berätta vad vi hade.

Först på lördagen publicerade Aftonbladet artikeln med Anna. Rubriken var:

”Anna, 30: Jag sålde sex till Littorin”.

På ett uppslag i tidningen berättar Anna om att en man som kallade sig Peter svarade på hennes sexannons och att mötet till sist slutade med att de möttes hemma hos henne, där han ska ha betalat 2 000 kronor för sex.

Det är en i många delar ingående berättelse, där Anna okommenterat får berätta om Sveriges arbetsmarknadsminister och hans påstådda brott.

Littorin själv hade fortfarande inte gått att nå.

– Vi upplevde oss nu tvungna att publicera trots att vi ännu inte lyckats få hans kommentar. Tvånget var självförvållat naturligtvis. Vi borde som sagt ha publicerat omedelbart. Nu hamnade vi lite snett även i denna senkomna publicering eftersom det framstår som att vi försöker bevisa att han har köpt sex. Det är ju inte huvudfrågan längre. Frågan nu har ju flyttats till frågan om varför han avgick. Möjligen är svaret på de frågorna detsamma, men Annas berättelse borde satts i det sammanhanget, säger Jan Helin.

 

Aftonbladet hyllas inledningsvis för publiceringen tämligen unisont, men allt förändras när främsta konkurrenten Expressen några dagar senare publicerar ett bandat samtal mellan nyhetschefen Camilla Norström på Aftonbladet och Sven Otto Littorins pressekreterare Agnes Palinski. Det är inspelat alldeles efter Mattias Carlssons konfrontation med ministern.

Under dagarna som gått sedan Annas berättelse publicerades har Lena Mellin till flera journalister sagt att Aftonbladet aldrig skulle ha publicerat om Sven Otto Littorin hade gått ut och själv dementerat uppgifterna.

Nu hävdar Expressen att bandinspelningen mellan Palinski och Aftonbladets nyhetschef är just en dementi. På bandet hörs bland annat hur Palinski säger:

”För ministern säger att han aldrig någonsin har betalat för sex. För att vi ska kunna bemöta det här så vill vi höra exakta detaljer på vilka bevis ni har så vi kan bemöta detta.”

Men varken Lena Mellin eller Jan Helin anser att dementin är värd att fästa någon vikt vid. Orsaken är att den uttalas före Littorin avgår. Det finns alltså all anledning att tro att något framkommit i krismötet mellan pressekreterarens dementi och Littorins beslut om avgång.

– Vi publicerar denna dementi inne i en nyhetstext. Men visst, vi borde för vår egen skull ha upprepat den när vi väl publicerade Annas berättelse, säger Jan Helin.

Helin kallar dock Expressen för regeringskansliets ”nyttiga idioter” när de publicerade bandinspelningen. Ett klassiskt uttryck för när en tidning går en myndighets ärenden.

– Jag har i och för sig inga invändningar mot att Expressen publicerar, bandinspelningen har ett nyhetsvärde. Men regeringens syfte med att läcka bandet blir uppenbar för oss. De vill nu flytta fokus från huvudfrågan om varför Littorin avgick till Aftonbladet. Och de lyckas, måste jag dessvärre medge, säger Jan Helin.

 

Skandalen kring Sven Otto Littorin skakade om Sverige som en jordbävning mitt i Almedalsveckan. Mitt i val rörelsen.

Under några dagar förändrades förutsättningarna för all politisk bevakning och i ytterligare ett par veckor kom efterskalven, men sedan blev det tyst.

En minister hade avgått efter uppgifter om ett brott i skammens yttersta utposter, men redan innan juli hann bli augusti hade rubrikerna försvunnit.

Var det inte en märklig tystnad?

– Nej, jag tycker inte det. Jag tror att den berodde på att det var Aftonbladet som satt på hela storyn och vi hade publicerat det vi hade då. Medielogiken fungerar på gott och ont så att det efter ett tag blir ganska trist för andra medier att bara rapportera någon annans uppgifter, säger Jan Helin.

Men själv hade han svårt att släppa historien. Det fanns en oro som gnagde. Ett år senare medger han att han utgick ifrån att Littorin säkert skulle anmäla Aftonbladet till Pressens opinionsnämnd (PO) och sannolikt sedan stämma tidningen för förtal.

– Jag tänkte att fram tills efter valet kommer det att vara lugnt, men om han verkligen är allvarlig med att uppgifterna är felaktiga kommer säkert en förtalsanmälan under hösten.

Men det kom aldrig någon anmälan om vare sig förtal eller till PO. Det kom inte ens ett krav på rättelse. En privatperson anmälde saken till Justitiekanslern (JK) som i sin tur vände sig till Littorin med frågan om han önskade ta upp fallet. Littorin svarade aldrig, trots påminnelse från JK.

 

För att stå rustad inför en eventuell rättegång, där ord skulle stå mot ord, fattade chefredaktören ett annorlunda beslut. Han kallade in Mattias Carlsson och mångårige grävande reportern Richard Aschberg till ett möte bakom stängd chefredaktörsdörr.

– Min instruktion var kortfattad. Gräv fram allt i denna historia.

Är det inte ett kontroversiellt beslut att låta journalister gräva om en person för att ha ett försvar i rätten?

– Nej, för mig är det ingen skillnad mot normal journalistisk research. Skillnaden är att journalistik handlar om vad som är sant, juridik om vad som kan bevisas. En förtalsrättegång där ord står mot ord handlar ofta till slut om ifall tidningen hade skäl att tro på uppgifterna. De skälen skulle visa sig mycket intressanta. Vi kan förvisso kritiseras för att inte ha dragit fram dem före vi publicerade. Men vi ställde faktiskt bara en fråga till arbetsmarknadsministern, därefter tappade vi taktpinnen i denna historia, säger Jan Helin.

– Den nya researchen kom att visa att den felande pusselbiten var omfattande sexkontakter på nätet som han erkände natten före sin avgång.

Sven Otto Littorin hade utgjort en allvarlig säkerhetsrisk för regeringen. Frågan vad regeringen visste om detta återstår att besvara.