Gyllene Tider i Halmstad har en särskild magi

Per Magnusson om en turnépremiär på hemmaplan

Per Magnusson

KONSERT Få andra band är så rotade i sin härkomst som Gyllene Tider.

Att se dem i Halmstad, där deras sånger har utspelat sig i decennier, är popmusikens honung och guld.

Gyllene Tider
Plats: Brottet, Halmstad. Publik: 9 513 (utsålt). Längd: 2 timmar. Bäst: ”Kung av sand”, ”Chrissie, hur mår du?” och ”Sommartider”. Sämst: ”Flickorna på TV2” går lite på rutin. Fråga: Dags att byta kanal?

HALMSTAD. Det bitterljuva 40-årsfirandet 2019 skulle bli sista turnén – men hux flux så är Gyllene Tider här igen. ”Pandemin förändrade allt”, har Per Gessle sagt. Vissa kanske tycker att det borde vara över nu.

För mig är varje sommar en Gyllene Tider-sommar. I fjol räckte det med pingisspelaren Jörgen Perssons sommarprat. En älskvärt oredigerad historia – antitesen till storstädernas contentbyråer – som tillsammans med briljanta låtvalet ”Småstad” blev direkt rörande. I den dolda pärlan vill Gessle visa sina gator, ”där tiden gått för fort”: ”Och jag blev född i en småstad/Jag växte upp, blev kär i en småstad/Hur jag än vrider och jag vänder mig/Så kommer jag tillbaka igen”.

Få andra grupper är så rotade i sin härkomst som Gyllene Tider. Nya albumet ”Hux flux” är till exempel inspelat i Harplinge, utan inblandning från utomstående. Därför är det speciellt att se dem här, i sin egna småstad. Från uteserveringar och innegårdar ljuder Gyllene Tider hela eftermiddagen.

Några kilometer västerut, på Simstadion Brottet, blir den mångskiftande publiken en påminnelse om Gyllene Tiders nio liv. Själv såg jag bandet första gången på ”Återtåget” 1996, och ikväll ser jag 15-åringar i publiken som upplever Gyllene Tider för första gången.

Sjutton minuter sena går Halmstads pärlor på scenen till The Tornados ”Telstar”. Per Gessle ställer sig mitt emot Mats ”MP” Persson och drar en djup suck. Ett litet tecken på nervositet, trots åttonde sommarturnén och femte comebacken? Kanske. Men så fort han öppnar den stora jukeboxen är vi hemma. ”Juni, juli, augusti” och ”Det hjärta som brinner” är som första sillen och potatisen med jordgubbar och grädde ovanpå. Några interna replokalskrönor senare får vi ”Skicka ett vykort, älskling”, Shocking Blue-hyllningen som varit återkommande livefavorit sedan mitten av nittiotalet.

Har du sett någon av Gyllene Tiders återkomster kommer du inte att bli chockad. Men Per Gessle pratar mer, har närmare publikkontakt – kanske en effekt av den akustiska soloturnén 2021. Bland rariteterna denna kväll får vi dessutom finfina ”Chrissie, hur mår du?”. Och Billy är som alltid en socialrealistisk ö i bandets diskografi.

Vad som imponerar är hur Gyllene Tider år efter år, decennium efter decennium, lyckas konservera sin bandkemi. Blundar man under ”Ljudet av ett annat hjärta” står det fortfarande 1981 i almanackan. Självklart är det en av bandets styrkor: att inte krångla till det. GT är fortfarande fem killar med förstärkare. I ett popklimat nästan uteslutande bestående av producerade soloartister finns det uppenbarligen en simultan längtan efter att dansa till en älskogsboogie om Buddy Holly.

Platsen gör sig hela tiden påmind. När Per Gessle pekar ner mot stan samtidigt som han sjunger bandets bästa rad: ”Tar cykeln ner till city, när bussen slutat gå”. Och allsången i ”Flickan i en Cole Porter-sång” hörs nog hela vägen till Torsgatan och den hyresrätt där Per Gessle skrev låten när han just flyttat hemifrån.

Att se Gyllene Tider i Halmstad är, i alla fall för mig personligen, högtidlig honung och guld. ”Kung av sand” med ensamma måsar seglande nere i hamnen. ”Sommartider” ekande över Laholmsbukten. Och någonstans i en jublande ”Tylö sun” tänker jag att en av Per Gessles största gärningar är att han fyllt dessa platser, sina platser, med popmusikens magi.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik