De stympas av svindlare
Publicerad 2014-01-07
Fattiga luras på pengar när de säljer sina organ
När tiggeri och prostitution inte längre räcker till som försörjningskällor återstår att sälja en del av sin kropp. Så är det i några av de fattiga byar i Moldavien som Susanne Lundin besöker på sin etnografiska forskningsresa kring den mörka marknad där njurar byter ägare under former som trotsar mänsklig anständighet.
På landsbygden i detta fattiga land samtalar hon med en rad bybor som vänder på argumenten för och emot den organhandel som så många av deras grannar eller släktingar deltagit i. Några anför religiösa eller etiska skäl mot skumraskaffärerna medan andra tar till ett klassiskt argument kring relationen mellan jaget och samhället: ”Vem som helst har rätt att bestämma över sin egen kropp”.
Mottagarna av de sålda njurarna bryr sig nog mera sällan om de moraliska aspekterna. De är glada om de kan få ett fungerande liv. Om säljaren kanske bara får 20 000 i ersättning av de 800 000 som transplantationen kan kosta så är det inte deras problem. Att den fattiga människa som fått sin kropp stympad inte alltid gjort det frivilligt orkar de inte heller bekymra sig om.
Susanne Lundin är professor i etnologi vid Lunds universitet och hon har som forskare specialiserat sig på den medicinska turism eller illegala kroppshandel som med en alltmer avancerad biomedicinsk teknologi hela tiden ökar. Hon har också medarbetat i ett EU-finaniserat projekt kring problemen.
I den här boken står ändå handeln med njurar i centrum. Kartläggningen har fokus på fyra länder: Moldavien, Israel, Filippinerna och Sydafrika. I denna fyrkant är Moldavien en viktig resursbas, liksom de fattiga provinserna i den filippinska övärlden. Kopplingarna till Israel finns hos flera av de kriminella organhandlarna och inte minst hos de mottagande patienterna. På kliniker i Sydafrika transplanteras njurar från Europa eller Latinamerika.
Det går att peka även på andra länder som varit indragna i de nätverk som internationell press under rätt många år rapporterat om: Kosovo, Ukraina, Kazakstan. Många namn på läkare och samvetslösa profitörer har också figurerat i media världen över.
Att flera av nätverken har israeliska kopplingar är ingen tillfällighet. Religiösa eller allmänkulturella värderingar har hittills lett till en brist på donatorer i Israel. Samtidigt har en kombination av privata och statliga sjukförsäkringar gjort det möjligt för patienter därifrån att åka utomlands för sina operationer. En israelisk sagesman talar om ett ”världsmästerskap i medicinsk turism”. På plats i andra länder har de som ser transplantationen som sin sista livlina knappast velat undersöka hur den svarta marknaden för organ egentligen fungerar.
Det betyder nu inte att israeliska myndigheter är likgiltiga för de brott som begås. Susanne Lundin har som en viktig källa för sitt forskningsreportage haft Bassam Kandaleft vid åklagarmyndigheten i Nasaret. Han arbetar tillsammans med andra rättsvårdande myndigheter för att rensa upp i den oetiska transplantationskultur som tidigare avslöjats vid bland annat Abu Hiss-centret i Israel där olika organ utan tillstånd tagits från såväl israeliska som palestinska kroppar.
Den här boken kan ses som ännu en bekräftelse på att Donald Boströms larmartikel i Aftonbladet kring den israeliska transplantationskirgurgin kommit att fungera som en viktig internationell väckarklocka. Åklagare Kandaleft kan ha reservationer kring detaljer men han bekräftar i sitt samtal med Susanne Lundin att Boströms rapportering bidragit till att fånga kärnan i den svarta marknaden för organ.
Det viktigaste i den fältforskning som här redovisas är att den ger en bild av de människor som på olika sidor blir indragna i den illegala handeln. Fattiga leverantörer av kroppsdelar kämpar för sina liv och sin existens. Det gör också de svårt sjuka mottagarna. Mellan dem finns de samvetslösa profitörerna som håvar in miljonbeloppen.
Att världen börjar vakna upp för denna form av samvetslös trafficking är inte en dag för tidigt.
