Här vinner de slaget om vår demokrati
Det är ett svek att inte se de nya rörelser som växer fram i Sverige
Hon får alla andra på scenen i Folkets Hus i Iggesund att tystna.
– Vi måste börja prata om vår ideologi! Inga kompromisser om den.
I Husby norr om Stockholm händer det också.
– Vad är det för demokrati som ni alla talar om? Jag ser bara orättvisor, säger han i skarpt tonläge. Tystnad igen.
På min resa genom Sverige med filmen ”Make Democracy Great Again” möter jag inte bara oro och rädsla, utan mer av ilska och engagemang. Jag ser hur det växer fram nya kamporganisationer, som ställer sig i fronten för försvaret av vår demokrati. Krav på fullvärdig demokrati.
Detta är en första strimma av ljus i mörkret. Kanske en nyfödd och annorlunda folkrörelse.
Den demoniserade bilden av förorten faller i bitar i möte med Soar Ali.
Han är 27 år, utbildad mätingenjör. Nu studerar han statsvetenskap och historia på universitet i Stockholm. Har jobbat extra som väktare för att få ekonomin att gå ihop. Tidöpartiernas trumpetande om invandrare som älskar att leva på bidrag skorrar av falskhet.
I filmen berättar Soar om sin grupp ”Upprustningen”. Det är hans kompisar som startat nattvandringar för att fånga upp unga killar på drift. De vandrar året runt, organiserar läxhjälp, termin efter termin. Nu har Soar startat en bokcirkel. Senaste boken – Frantz Fanons klassiker ”Jordens fördömda”, om hur Europas styrande skapat samhällen med djupa klyftor och maktutövning, med förtryck av de svagaste som främsta kännetecken.
– Hit till Husby kommer inga politiker eller journalister för att ta reda på hur vi jobbar. Alla ser på oss på avstånd genom sina fördomar.
Filmvisningen i Folkets Husby blev laddad.
– Vi fortsätter kämpa. Vi kräver våra rättigheter. Vi blir fler och fler. Vi tänker inte ge oss.
Soars pappa Diar Ali var också på plats, en kurdisk frihetskämpe som flydde från Turkiet när Saddam Hussein trappade upp förföljelserna mot kurderna.
Han är stolt över Soars samhällsengagemang. Mamma Tara som står bredvid likaså.
Vad säger de som styr i vårt land? Är de också stolta över Soar?
I Deje har orten rest sig mot de nynazister som flyttat dit för att terrorisera bygden
I Husby har flera av civilsamhällets organisationer bildat ”Husbyrådet”. Ett 20-tal personer som tar upp frågor om öppettider på idrottsanläggningar, höjda hyror, arbetslöshet och hela vägen till rasism. Rådet är partipolitiskt obundet. Delegationen mot segregation, Delmos, var med och finansierade. Nu är Delmos nedlagt. Och Husbyrådet formellt satt på paus. Praktisk politik, vilket betyder regeringen mot demokratin. Husbyrådets medlemmar fortsätter mötas helt ideellt.
Jag har rest genom Sverige sedan 4 september förra året då ”Make Democracy Great Again” hade premiär i Folkets Hus i Årsta. Där var Annie Lööf och manade till försvar av demokratin. Likaså Signatunastiftelsens direktor Helle Klein. Båda måltavlor för hat– och hotkampanjer. Inte minst från kanalen Riks, som står SD nära.
– Tillsammans är vi starka, hör jag Annie Lööf säga.
Det är som om arbetarrörelsens klassiska slagord återuppväcks. Jag hör flera tala om ”solidaritet”, som tills nu verkar ha rensats ut ur ordlistan. Jag har hittills gjort 38 stopp med filmen på 38 platser och haft lika många samtal med biopubliken.
I dessa möten hör jag ett annat offentligt samtal, en annan dagordning än fler poliser och hårdare straff. Jag har träffat skolelever, löntagare och pensionärer. SD:are dyker också upp. De var tre som rest upp från Karlstad till Deje i Värmland. De undrade varför jag inte ser våldsbejakande islamistisk extremism som det största hotet. Svaret: därför att den inte är det. I Deje har orten rest sig mot de nynazister som flyttat dit för att terrorisera bygden. Här startade Pia Torstensson, eldsjäl och projektledare, ett teaterprojekt om förintelsen med kopplingar till vår nutid. Det spelades i Folkets Hus i månader och inför fulla hus. Sedan kom regeringens neddragningar i sin statsbudget. Mindre pengar till kultur och folkbildning. I brist på resurser lades pjäsen ned. Demokratisk nedmontering, av regeringen kallat paradigmskiftet.
Men i Deje svetsades goda krafter samman. Precis som i Ludvika, där nazister också samlats och agerat för att ta sig in i kommunfullmäktige. Jag berättar i filmen om hur företagen Hitachi och Spendrups tillsammans med idrottsföreningar, kyrkan, hembygdsföreningar och skolor förenades i arbete mot rasismen och för styrkan i mångfalden.
När filmen visades i Grängesberg var alla där. De berättade att nazisterna pressats tillbaka och att enhetsfronten fortsätter arbetet. Hitachi nyanställer 1000 personer och blir regionens största privata arbetsplats med 5 500 medarbetare. De kommer från hela världen och vill jobba i Ludvika. Där finns plats för alla, tack vare demokratisk mobilisering.
En gång varje månad är samlingslokalen helt full – inrikes och utrikes födda Iggesundsbor möts i olika aktiviteter
Folkets Hus i Finspång. Som vanligt mycket folk i bänkraderna. En präst och några politiker i panelen. Och Göran Sarring, tidigare regissör på Östgötateatern. I Norrköping styr numera moderaten Sophia Jarl, riksbekant för sin populistiska attack på kulturen. Sarring har startat ”Kulturskyddsföreningen” som på kort tid blivit en folkrörelse. De demonstrerar, debatterar, skriver upprop, kräver folkomröstning och har visat medborgerlig kraft. Fler platser vill nu kopiera Sarrings Kulturskyddsförening. I Vadstena har demokratiska eldsjälar också startat en.
Det snöade tungt i Iggesund när jag kom till Folkan Bio. Två marschaller flämtade utanför entrén. På den röda mattan syntes snöspår av fötter. Inne i värmen ringlade sig en lång kö av människor. Efter filmvisningen ostmacka och kaffe, sedan samtal. Det var då den 17-åriga gymnasisten och SSU-aren Elsa Löfgren klev fram och tog ordet ideologi sin mun.
– Det räcker inte med olika sakfrågor. Vi måste börja med vår ideologi, vår vision om ett rättvist samhälle där alla räknas. Där går det inte att kompromissa. Där finns grunden för den demokrati vi alla måste kämpa för.
Instämmande nickningar. Upp på barrikaden, sade hon också.
Folkets Hus i Iggesund satsar. Renoverar sin 70-åriga byggnad. En gång varje månad är samlingslokalen helt full – inrikes och utrikes födda Iggesundsbor möts i olika aktiviteter. Det serveras soppa, bröd, kaffe och frukt.
Folkets Hus-chefen Ingela Léman berättar om kampen mot neddragningarna.
– Vi tänker inte ge oss, säger hon på telefon.
Vår nutid är fylld av demokratiska svek. Angiverilagstiftning förbereds så att till exempel sjukvårdspersonal ska tvingas anmäla papperslösa patienter. Public service ska skäras ned och styras hårdare. Övervakning utan brottsmisstanke är redan lagligt. Visitationszoner är här och kommer att slå mot oskyldiga invandrare och ytterst sällan bekymra andra. Tidöpartier som inte tvekar att underblåsa rädslan, allt medan klyftorna växer.
Men det är också ett svek att inte se kampen som växer, en ny slags folkrörelse med mängder av olika initiativ. Men den konstruktiva ilskan behöver mer syre och mer ljus, så att den syns och hörs bättre.
Det är också ett svek att glömma de ord som beledsagade demokratins genombrott, lika angelägna idag: frihet, rättvisa, jämställdhet och solidaritet.
Det är dags för demokratisk aktivism i vardagen och på bred front.
