Ryska nyhetsbyrån Tass journalist ordförande för korrespondenter i Stockholm
Irina Dergacheva är korrespondent för den ryska nyhetsbyrån Tass i Stockholm.
Tass är en del av Putins propagandaapparat, ökänd för att trumpeta ut den ryska bilden av anfallskriget i Ukraina. Därför har Tass suspenderats från de europeiska nyhetsbyråernas samarbetsorganisation EANA.
Irina Dergacheva är även ordförande i Foreign Press Association, FPA, i Stockholm. Det är en klubb för utländska korrespondenter i Sverige ”vars medlemmar utgör Sveriges viktigaste länk till omvärlden”. FPA hjälper sina medlemmar att ”bredda sin kunskap om det svenska samhället: Vad är aktuellt, vilka är de nya trenderna, vad händer inom den politiska sfären, någon ny kulturhändelse, det senaste inom medicin och industrin”.
Så står det på föreningens hemsida.
FPA arrangerar pressresor i Sverige och utfärdar presskort till sina medlemmar som kommer från 45 länder. Medlemmarna har arbetsutrymmen på utrikesdepartementet.
När jag hörde att Tass korrespondent är ordförande blev jag förvånad. Det handlar inte om Irina Dergacheva som person. Av dem jag kontaktar i FPA förstår jag att hon är omtyckt.
– Jag ser inte Irina som Ryssland. Jag ser henne som människa. En juste människa, säger Adéle Rein, som arbetat som frilansjournalist med eget filmproduktionsbolag.
Hon var ordförande i FPA i 14 år tills Dergacheva tog över för fyra år sedan.
En annan medlem, Lars Vikström, korrespondent för den finska tidskriften Ny Tid, säger:
– Irina är en juste tjej. För mig personligen är det inget problem att hon är ordförande i FPA. Men jag kan förstå att det kan ses som ett problem på ett generellt plan.
Irina Dergacheva vill inte diskutera sitt arbete när jag kontaktar henne.
”…jag inte får ge intervju till andra media”, skriver hon i ett sms.
När jag ringer henne några dagar senare berättar hon att hon började arbeta för Tass i Sverige 2005. Nu ska hon sluta.
– Jag väntar på min ersättare.
Hon säger också:
– Jag får inte prata om mitt jobb. Det är inget konstigt med det. Alla nyhetsbyråer har sådana regler.
Om sin uppgift i FPA säger hon:
– Vi hjälper till så mycket vi kan så att korrespondenterna ska trivas. Det står i våra stadgar att vi är opolitiska. Det vore fel av mig att tala politik.
Men ett par gånger har Irina Dergacheva gett sig in i den svenska debatten. 14 augusti 2008 publicerade hon en artikel i Expressen där hon försvarade Rysslands invasion av Georgien och kritiserade svenska media för att vara mot Ryssland.
”Det är ingen hemlighet att det är USA som blåser upp den georgiske presidenten… Vid den amerikanska sidan står Sveriges egen Carl Bildt. Jag förstår mycket väl att ministern har egna politiska ambitioner, kanske en hög position i EU”.
Dergachevas artikel hade rubriken ”Rysshatet lever i svensk media”.
Hennes andra inlägg var i en artikel i Svenska Dagbladet om det förestående riksdagsvalet i september 2014. Dergacheva skrev att utrikespolitiken var marginaliserad i svensk debatt.
”Med tanke på situationen i Mellanöstern och konsekvenserna av flyktingströmmarna från Syrien och Irak kunde man vänta sig att … utrikespolitiska frågor skulle få mer ljus på sig”.
Samma år hade Ryssland invaderat och annekterat den ukrainska Krimhalvön. På Sergels torg i Stockholm hissade alla partier utom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet Ukrainas flagga. Det nämndes inte i Tasskorrespondentens artikel.
Sandra Veinberg, korrespondent för lettisk TV, skriver till mig att hon inte visste att Tass korrespondent är ordförande för FPA.
– OMG (Oh My God)… jag missade detta. Har inte varit på mötena. Företrädaren för den ryska aggressorstatens centrala propagandatjänst får inte bli ordförande för utrikeskorrespondenternas förening i Sverige. Det här är ett misstag som måste rättas till.
Daniel Zysk, korrespondent för den polska nyhetsbyrån PAP, har i tysthet hållit sig borta från FPA:
– Jag vill inte vara medlem när Tass korrespondent är ordförande.
Det intressantaste med valet av Irina Dergacheva i FPA är som sagt inte hon som person.
Det intressantaste är att saker bara händer. En person avgår som ordförande. En annan anmäler intresse. De flesta har annat att göra. Journalister från 45 länder, till exempel Storbritannien, Tyskland, Italien, USA och så vidare, har till yrke att bevaka omvärlden och samhället. De väljer en ordförande från ett mediaföretag som har till uppgift att trumpeta ut och försvara sin regims aggression mot en demokrati i Europa.
Saker bara händer. Det är en lärdom för oss alla.