SVT:s nya serie – inget för sverigevännerna
I ”Historien om Sverige” skyms sikten av allt allmängods
Det sägs ofta att Sverige är historielöst. Så var det nog under några efterkrigsdecennier då såväl sociala ingenjörer som upproriska ungdomar stirrade stint mot framtiden för att skapa världens modernaste land. Sedan dess har mycket hänt, vilket märks inte minst i tv-tablåerna. SVT:s årliga historiska kostymdramer och TV4:s tolv delar ”Sveriges historia” för ett tiotal år sedan är bara ett par påfallande exempel. Nu fogar SVT storsatsningen ”Historien om Sverige” till listan.
I tio avsnitt ska tittarna tas med från istiden fram till våra dagar. Skådespelaren Simon J. Berger fungerar som ciceron; han ler mycket, berättar, besöker mytomspunna platser och kliver rakt in i de dramatiserade iscensättningar av historiska händelser som genomsyrar serien. Framför kameran bidrar också otaliga arkeologer och historiker – de flesta svartklädda och sittandes framför en mörk bakgrund – med förklarande kommentarer. Det hela ramas in av rikligt med stråkar och drönarsvep över oländiga skogar, karga vidder och mörka vatten.
Produktionens påkostade paketering är inte oproblematisk, åtminstone inte av de tre första delarna (”Stenåldern”, ”Metallernas tid” och ”Vikingars tid”) att döma. Avsnittet om vikingatiden ser jag tillsammans med min tioårige son, som just haft prov på perioden i skolan. ”Det är snyggt filmat och bra musik och så, men allt det här kan jag redan”, säger han.
Att en timme prestige-tv inte erbjuder mer kunskap än ett par luftiga lärobokssidor beror på att en enerverande stor del av varje episod upptas av form snarare än av sakinnehåll. På så vis skyms sikten för och förenklas det förflutna. Intrycket förstärks av att experterna (uppenbarligen ombedda att göra så) inte sällan bidrar med allmängods. Det behövs inte en professor i arkeologi för att fastslå att vattnet var forntidens motorvägar.
I inledningen till varje avsnitt talas det om ”krafterna” som format ”vårt land”, men det klargörs aldrig vilka dessa är
Med enkla medel förmedlas ändå hur tidigare tolkningar – exempelvis av bronsåldern som en osedvanligt fridfull epok – har förändrats och vilka metoder och material det nya vetandet vilar på. Däremot diskuteras inte ideologiskt impregnerade bilder av historien – så som det nationalromantiska bruket av vikingatiden – vilket Dick Harrison gjorde förtjänstfullt när han ledde TV4:s ”Sveriges historia” tillsammans med Martin Timell.
Att ”Historien om Sverige” ofta förblir översiktligt gör det svårt att identifiera en tydlig idé om vad som driver historien framåt. I inledningen till varje avsnitt talas det om ”krafterna” som format ”vårt land”, men det klargörs aldrig vilka dessa är.
Berättelsen saknar dock inte insprängda ställningstaganden. Betydelsen av klimat, handel och global rörlighet samt förekomsten av våld och ofrihet ges genomgående stort utrymme, vilket speglar både etablerade forskningslägen och den etiska eklekticism som finns i vår samtid.
Vidare är det intressant att ett historiskt ”vi” och begreppet ”Sverige” används också för förhistorisk tid, det vill säga tusentals år innan det fanns minsta tillstymmelse till svensk statsbildning eller nationell identitet. För bara ett decennium sedan, då nationalismen var mer ifrågasatt än i dag, hade SVT tvekat inför den typen av anakronistiska benämningar.
De så kallade sverigevännerna lär ändå inte vara nöjda då det samtidigt läggs mycket krut på att de första människorna som vandrade in i dagens Sverige, med stor dna-säkerhet, var mörkhyade. På andra sidan det politiska spektret kommer förmodligen postkoloniala kommissarier att uttrycka förfäran över den ursprungsbefolkningskitsch som syns i rekonstruktionerna av människornas liv och leverne under äldre tid.
De tre första delarna av ”Historien om Sverige” befinner sig en bit ifrån alla ambitiösa avsiktsförklaringar. Likväl både tror och hoppas jag att serien blir mer spänstig när den rör sig framåt, till epoker med fler källor att ta spjärn emot och (tolknings)strider som leder rakt in i vår egen tid. Det är dock, än så länge, en annan historia.
