Låt ministrar ha sina sexliv i fred
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2011-07-04
Fredrick Federley (C): Aftonbladet målar ut Littorin som en riktig snuskgubbe – Aftonbladet svarar direkt
I årets upplaga av Aftonbladets Almedalschock vill tidningen få förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins förehavanden på nätet till att de är en säkerhetsrisk. Aftonbladets Lena Mellin, som jag brukar tycka gör bra analyser även när jag inte delar dem, gör ett snedtramp som jag tror saknar motstycke.
Aftonbladets hela publicering bygger på att Littorin kan ha chattat med kriminella. Inte på att han vet vilka de är, att han haft samröre med dem, utan på att tidningen tagit reda på att de kan ha en dubiös karaktär. Unisont antyder skrivande journalister, Aftonbladets chefredaktör Jan Helin samt politiske kommentatorn Lena Mellin, att detta är något som borde stävjas. Aftonbladet anser att det är fullständigt oacceptabelt att en minister sexchattar.
Resonemanget kokar ned till två delar. Den första handlar om att en minister inte ska träffa eller prata med kriminella. Den andra är att det vore olämpligt för politiker på tunga poster att ha en sexdrift.
I den digitala världen vet vi inte vilka vi pratar med. Den på andra sidan kan vara en lärare, arbetslös, grovt kriminell eller busschaufför. Det gör att vi kan komma att prata med människor som vi inte vet allt om. Egentligen är det ingen skillnad mot att stå vid en valstuga och prata med väljare eller stå i en bar och prata med den som står bredvid.
Lena Mellin menar i sin analys att Säpo och regeringen borde känna till vad ministern gjort. Med andra ord ska säkerhetspolisen kontrollera hur våra nätvanor ser ut och sedan ska de godkänna de personer som personen i fråga ska träffa. Om vi hälsar på en person ute på ett torg kan vi lika lite veta om den är kriminell som om vi träffar den på nätet. Samma regler bör gälla på nätet som i verkliga livet. Det har nog Lena Mellin inte tänkt på när hon menar att Säpo ska granska alla relationer. Med hennes linje skulle toppolitiker allt mer isoleras och hållas borta från vanligt folk.
Den andra biten, som handlar om personers sexdrift, är starkt knuten till de nymoralistiska stämningar som blir allt starkare i Sverige. Nakenhet, sex och mellanmänskliga kontakter i största allmänhet renderar uppmärksamhet och skandalrubriker som aldrig tidigare. Det är själva drivkraften som Aftonbladet använder i Littorin-artiklarna. Littorin ska ned i smutsen med hjälp av sex. Han ska utmålas som en riktig snuskgubbe. Sedan ska hans omdöme svärtas, för inte kan en minister sexchatta? Som politiker verkar man förväntas lägga kärleksliv och sexdrift på hyllan i väntan på att man ska avgå.
Med största sannolikhet har inte Littorin vetat vilka som dolde sig bakom nicknamnen på sidan han varit på. Därför kan han inte utgjort en säkerhetsrisk för regeringen. Även om en utpressare skulle ha fått honom att skriva sexuella saker så är det en rätt svag länk mellan en ministers sexdrift och rikets säkerhet. Det är väl framförallt Aftonbladet som en utpressare med sexmeddelanden från en minister skulle kunna vända sig till. Vem annars är intresserad av att publicera en ministers snusk-mess? Finns det ens en ”snusk-mess-utpressningsrisk”, annat än den eventuella förnedringen i att få sina meddelanden offentliggjorda? Om det inte finns någon som vill moralisera eller skandalisera över sådant så finns ingen utpressningsrisk.
Det är inte så länge sedan jag såg Lena Mellin försvara nätfriheten. Nu verkar hon vara den främste förespråkaren för att den ska inskränkas liksom enskildas integritet.
Helin: Federley är naiv
Det Littorin ägnat sig åt på nätet tål inte dagens ljus. Det har han själv ansett och gömt sig bakom täcknamn.
Det är däri själva risken för utpressning ligger.
Om Littorin valt att vara öppen och ägnat sig åt sexchatt under sin tid som minister hade historien på sin höjd varit pikant. Så är nu inte fallet.
Vi har av hänsyn till att Littorin avgått gått försiktigt fram vad gäller karaktären i hans sökande av sexkontakter. Vi har kunnat visa att Littorin hamnade i klorna på en utpressare. Federleys angrepp är naivt och har kanske sin grund i att han själv är öppen med sin sexualitet. Det är bra av flera skäl. Det torde till exempel vara omöjligt att idka utpressning mot Federley på denna grund. Det har också lett till viktiga och uppfriskande debatter om sexualitet.
Det är dock mycket långt i från vad som var, och någonsin kommer att bli, fallet i Littorinaffären.
Mellin: Är du läskunnig?
Det smärtar mig att fråga men jag undrar om Fredrick Federley är läskunnig. Jag skriver inget om politikers sexdrift, inget om att Säpo ska känna till vad en minister gör, inget om att Säpo bör kontrollera Federleys nätvanor, inget om att inskränka den enskildes integritet.
Federleys väderkvarnsvevande angrepp på mig bygger alltså på ingenting. Eller snarare på fria fantasier.
Att sexchatta är att utsätta sig för risker. Sven Otto Littorin (M) chattade bland annat med en kriminell som gjort affär av kombinationen sexchatt och utpressning. Han hamnade också, sannolikt utan att ha en aning om det, i utkanten av en förmodad barnporrhärva.
Det är att utsätta sig för risker. Det förstår säkert Fredrick Federley. Egentligen.
Federleys väderkvarnsvevande angrepp på mig bygger alltså på ingenting.
Fredrick Federley