Vi är på väg mot en ny migrationskris
Danske S-ministern: EU måste börja behandla asylärenden utanför Europa
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-05-05
DEBATT. Slutligen kom vit rök nyligen ut från förhandlingsrummen i Bryssel. EU-länderna har kommit överens om en ny asyl- och migrationspakt. Nu behöver vi bara ett formellt godkännande, sedan har vi en ny rättslig ram för EU:s asyl- och migrationssystem.
Pakten säkerställer nya säkerhetsåtgärder genom screening av tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna samt bättre registreringsmöjligheter. Dessutom införs nya åtgärder för att bättre hantera . Samtidigt har man hittat ett sätt att stödja EU-länder under press utan att ta till påtvingad omfördelning av asylsökande.
Men när vi tittar på migrationsåret 2023 måste vi också inse att pakten långt ifrån kommer att klara alla problem.
Förra året kom cirka 380 000 irreguljära migranter till EU:s yttre gräns, mer än 1,1 miljoner asylansökningar lämnades in i EU och över 3 700 människor dog i Medelhavet på väg till Europa i förfallna båtar.
EU-ländernas migrant- och asylsystem befinner sig fortfarande i djup kris.
Ingen av siffrorna ovan har varit högre sedan den europeiska migrationskrisen 2016. Bara åtta år efter den senaste flykting- och migrantkrisen verkar vi gå mot en ny.
Låt oss därför vara helt ärliga mot varandra i Europa. Säkerställer asyl- och migrantpakten att vi år 2024 kan stoppa det dödliga migrationsflödet mot Europa? Nej. Säkerställer pakten att humanismen vinner över de starkares rättigheter i den europeiska asyl- och migrantpolitiken? Nej.
Pakten innehåller förnuftiga åtgärder – men det är långt ifrån tillräckligt. Vi måste gå vidare.
Det nuvarande asylsystemet i Europa är på många sätt ett uttryck för ren socialdarwinism
I år ska ett nytt EU-parlament väljas och en ny EU-kommission utses. Vi hoppas att både Europaparlamentet och kommissionen kommer att gå till jobbet med insikten att det nuvarande asylsystemet är inhumant. Det måste förändras i grunden. Det är vi skyldiga de europeiska medborgarna.
Men vi är också skyldiga de riktiga flyktingarna som inte hade pengar att betala människosmugglarna. De är fortfarande kvar med ett verkligt behov av asyl. Vi i Europa – humanismens hjärta – kan inte låta det vara så.
Tyvärr gynnar systemet i dag de starkaste och mest riskvilliga, som skaffat sig resurser för att nå europeisk mark och söka asyl. Många utnyttjas eller omkommer i försöken att nå Europa.
Cyniska smugglare tjänar förmögenheter på att sätta migranter på ofta förfallna båtar vid Nordafrikas kust.
Det nuvarande asylsystemet i Europa är på många sätt ett uttryck för ren socialdarwinism, där bara de starkaste överlever. Inte de som har störst behov av asyl.
Ungefär hälften av dem som når Europa och söker asyl bedöms inte behöva skydd alls. Europa har stora problem med att skicka hem dem – och det kostar hundratals miljoner euro att hysa migranter som inte behöver vårt skydd alls.
Tillbaka i närområdena lämnas de mest utsatta – ofta kvinnor och barn – utan den hjälp som behövs. De stora summor som läggs på att hantera migranter i Europa skulle kunna spenderas mycket bättre där.
I stället för att kasta miljontals euro på människor i Europa utan behov av asyl, kunde vi ha hjälpt fler människor med ett verkligt behov av asyl.
Det här är den hårda verkligheten. Vårt nuvarande asylsystem är inte humant. När vi väl inser det kan vi se framåt och tillsammans skapa ett rättvist sätt att hjälpa flyktingar till Europa.
En del av lösningen borde vara att asylsökande som når Europa skickas till ett partnerland utanför Europa där deras asylansökningar behandlas. Om de uppfyller villkoren för asyl får de skydd i samarbetslandet.
En sådan modell kommer att förstöra de nuvarande incitamentsstrukturerna där migranter som inte har behov av skydd ger sig ut på den farliga resan i hopp om att kunna stanna på europeisk mark trots avslag på asyl.
Varför skulle man vilja betala människosmugglare ett högt pris för resan mot Europa med livet som insats, om man ändå inte får stanna i Europa?
Vi är självklart öppna för andra förslag på lösningar. Det avgörande är att det orimliga och kollapsade asylsystem vi har i dag ersätts av ett system där flyktingar kommer till Europa på ett kontrollerat sätt och utan inblandning av smugglare.
Tillsammans med FN bör vi i stället välja ut de mest utsatta från världens flyktingläger, som sedan förs till Europa. Det borde verkligen inte vara en kontroversiell synpunkt i den europeiska migrationsdebatten.
Vi hoppas på en bra dialog kring flera föreslagna lösningar när den danska regeringen håller en internationell migrationskonferens i Köpenhamn den 6 maj.
Vi har bjudit in ett antal länder från Europa, Mellanöstern, Nordafrika och Öst- och Västafrika. Samtidigt är EU-kommissionen, FN-organisationer och Afrikanska unionen inbjudna.
Med konferensen kommer vi bland annat diskutera migrationspartnerskap och nya idéer om hur vi kan hantera de utmaningar som EU upplever med irreguljär migration.
När Kristersson besökte Danmark förra året sa han att vi i framtiden kommer att se asylbehandlingar utanför Europa
Den goda nyheten är att fler och fler europeiska politiker står inför sanningen och stöder grundläggande förändringar av det nuvarande asylsystemet.
I början av 2024 talade premiärminister i den tyska delstaten Bayern, Markus Söder, om utmaningarna med att ta emot och integrera tusentals nyanlända flyktingar. Totalt tog Tyskland emot över 350 000 asylansökningar förra året. Vi kan därför väl förstå att förbundskansler Olaf Scholz har initierat en analys av möjligheterna att handlägga asylärenden i tredje land.
Italien samarbetar redan med den albanska regeringen och kommer att skicka irreguljära migranter som räddats av italienska kustbevakningar till Albanien, där deras asylansökningar måste behandlas.
När Sveriges statsminister Ulf Kristersson besökte Danmark förra året sa han att vi i framtiden kommer att se asylbehandlingar utanför Europas gränser.
I dag ser Sverige också nyktert och humanistiskt på situationen.
Finland har upplevt hur smugglare har hjälpt migranter från bland annat Syrien, Somalia, Jemen och Irak till Moskva och därifrån vidare till finska gränsen för att söka asyl.
Situationen är absurd och visar hur dysfunktionellt Europas asylsystem är. Lyckligtvis slår Finland tillbaka. Finländarna försöker skydda sin yttre gräns och stävja irreguljär migration.
På tal om kampen mot irreguljär migration, så var en av oss (Kaare Dybvad Bek) i Tunisien i slutet av 2023 tillsammans med den österrikiske inrikesministern Gerhard Karner för att uppleva hur de tunisiska gränsvakterna – med ekonomiskt stöd från Danmark och Österrike – bekämpa irreguljär migration mot Europa.
Österrike är också förespråkare för att behandla asylärenden utanför Europa. Detta är bara några av exemplen på nya vindar som blåser i den europeiska migrationsdebatten.
Det finns många runt om i Europa som vill ha grundläggande förändringar. Som kämpar för mer humanism i asyldebatten och mindre cynism.
Vi hoppas att migrationskonferensen i Köpenhamn kan bidra till att vi blir ännu fler så att vi kan stoppa de stora tragedierna som det nuvarande asylsystemet bär skulden för. Det kommer inte att bli lätt, och det är en lång väg kvar att gå.
Men vi tror att vi sakta rör oss i rätt riktning. Med pakten har några viktiga steg tagits. Nu måste vi gå vidare snart och snabbt, för vi är långt från mållinjen.
Kaare Dybvad Bek, migrationsministern (Socialdemokratiet)
Peter Nedergaard, professor i statsvetenskap vid Köpenhamns universitet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.